'

Du springer bakom, sträcker dig efter mig. Men jag är snabb, springer fort. Du kan inte kulla, inte fånga. Hinner inte, når inte, kan inte. Inte när jag springer mitt snabbaste. Vill inte bli kullad, inte bli fångad. Håller mig hela tiden en bit framför dig. Du lyckas komma ganska nära. Nära, nära. Jag vet att jag kan springa fortare, om jag vill. Kan springa ifrån dig. Men jag vill inte. Saktar in, låter dig hinna ifatt, låter mig fångas. Du kullar mig med en hård knuff i ryggen. Jag faller. Tänker att du ska kanske ska slänga dig ner på marken bredvid mig. Fråga hur det känns. Men du vill inte leka mer. Du går hem. Eller någon annanstans. Jag vet inte vart du går. Vet bara att du inte är kvar. Vet bara att man inte kan kulla någon som inte är med i leken. Vet bara att man inte kan leka kull själv. Sitter kvar på marken med blodiga sår på mina knän. Det gör ont och jag är arg. Arg för att jag lät mig kullas, jag som aldrig blivit kullad förut. Arg för att du knuffade så hårt.

(mina knän är hela och fina nu)