On och off och on och off och..

Klurigt det där. Eller inte, eller jag vet inte. Jag är nog jävligt mycket off tills jag väl är on. Och när jag väl är on så är jag liksom ON. På riktigt on. Så on att man inte kan trycka på off. Inte förrän bandet faktiskt är slut och on-knappen slås av automatiskt. Ni vet, sådär som de gör, gamla kassettbandspelare. "Klick" säger det, när bandet är slut. Ungefär så. Man får helt enkelt lyssna klart. Till sagans slut. Tills det är färdigt. Då stängs det av. Och så står den och dammar till sig, kassetbandspelaren, tills någon hittar den en dag och tänker "Oj, va fin! Den kanske till och med går att använda..."




Kommentarer
Postat av: Veronica

Va fint skrivet, så poetiskt vackert :)

Din blogg är verkligen värd att läsa, så många fina tankar du ger. Kram från Kusin Veronica

2011-06-09 @ 11:24:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0