'

För två dygn sedan skrev jag det här. Om stjärnor som inte längre bara är stjärnor. Idag fick jag en ny låt spelad för mig av en vän. En fin vän och en fin låt. "Så får du mig ändå" med Emil Jensen. Som alltid när jag hittar en ny artist som jag tycker om så kikar jag efter vilka låtar som finns på top hits på spottan. Jag fastnar för titeln på låten som ligger på plats 5. Så trycker jag på play. Och den första meningen Emil sjunger för mig är "hur lyckliga kan vi bli, vi som vet vad stjärnorna består av?" och jag tappar andan litegrann. Sen fortsätter han "hur magiska kan vi va när vi vet vad hjärnorna består av?" 

Vi och stjärnorna. Och allt däremellan. Och allt bortom det.
Godnatt.