Jag gråter ibland när jag läser, ibland skrattar jag.

Vi är som sagor. Som man kan läsa om och om igen. Jag gör det. Jag läser om oss. I sagorna vi skrivit själva. Men allt är på låtsas, i sagornas värld. Där finns vi, men ingen annanstans. Vi är inte verkliga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0