Vandringen
Jag vandrar längs samma stigar, sjunger med i samma melodier. Stigarna, så trista men så trygga. Melodierna lika vackra som de är sorgliga. Jag går och går, men kommer ingenstans. Jag sjunger fint, men samtidigt lite falskt. Vet hur snopet det känns sen när stigen tar slut. Och hur tyst det alltid blir sången klingat ut. Kanske om går jag lite fel någon gång, att jag fastnar i en annan sång.
Kommentarer
Trackback