' -

När showen är slut

Åh. Midsommardagen. En av årets största bakisdagar. En av årets icke-dagar. En dag som säkerligen kommer att glömmas bort. Särskilt när den är så grå som idag. Men, det gör inget. Det fina med idag är (förutom det att jag slipper bakis-biten tack vare alkoholfri gårdag) att all sol, glädje, skratt, vänskap, kärlek, dans och sång liksom lever kvar. Det lever kvar i kroppen, nånstans, jag vet inte exakt vart, i blodet, musklerna, hjärtat, hjärnan, kanske överallt. Det gör att jag är glad idag. Och himlen kan vara hur grå den vill.

2012-06-23 @ 20:09:28 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

en slags sommarlovsnatt

Att vara vaken när solen vänder. Först går den ner och det blir mörkt, sen går den upp och det blir ljust igen. Samtidigt börjar sex and the city på tv. Istället för att sova. Pratar men någon man känner litegrann men ändå inte. Berättar saker man inte skulle gjort om det inte vore för att solen just gått upp. Äter en paprika. Funderar över religion. Undrar över kärlek. Bestämmer att man ändå ska vakna tidigt. Längtar efter att göra saker imorgon. Använda de nyinköpta penslarna. Och använda de utnötta fotbollsskorna.

2012-06-20 @ 03:52:21 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Nu är du någon annans.

Snälla, ta mig tillbaka. Jag vet inte vad jag ska göra. Vet bara att jag inte borde ha släppt dig när jag hade dig. Men jag trodde att du skulle finnas kvar, att du skulle vänta på mig. Det var kanske naivt. Men jag förstod det inte då. Att jag skulle förlora dig. Jag kan inte det. Då går det inte. Ingenting går utan dig. Jag går inte då. Hör du det, jag går inte då. Eller jo kanske att jag går, går under.

Mest av allt blir jag rädd. Jag vet att viljan att vinna måste vara större en rädslan att förlora (Pappa som lärt mig). Men, just nu, är rädslan så ofantligt jävla stor. Vad gör jag utan dig? Vill inte bli bortvald. Snälla, välj mig igen. Älska mig igen.

2012-06-18 @ 00:36:34 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En saga som pappa läste för mig en dag för längesen

Historien om de små grodorna

Det var en gång ett gäng grodungar som ville ordna en kapplöpning. Deras mål var att nå toppen av ett högt torn. Mycket folk hade samlats för att ta del av kapplöpningen och heja på löparna. Tävlingen kunde börja.

Men, ärligt talat: ingen av åskådarna trodde riktigt på att grodorna skulle klara av att nå toppen.
Från publiken hördes yttranden som "det måste ju vara jättejobbigt!!! De kommer säkert ALDRIG fram" och "de lyckas nog inte ta sig ända upp – tornet är alldeles för högt!"

Den ena grodungen efter den andra avbröt... men några stycken fortsatte ändå klättringen.
Och folket skrek vidare "det är alldeles för svårt!!! Ingen kommer att klara det!"
Allt fler grodor gav upp... men en fortsatte ensam mot höjderna, han ville helt enkelt inte ge upp! Och slutligen nådde han toppen!

Alla medlöpare ville förstås veta hur grodan hade burit sig åt för att klara strapatsen. En av dem gick fram till grodan för att fråga honom om hur han hade lyckats med konststycket att komma ända fram till mål. Då stod det klart för alla... segraren var döv!

Vad kan vi lära härav?
- Lyssna aldrig på människor som ständigt är negativa och pessimistiska, de fråntar dig dina finaste drömmar och önskningar som du bär i ditt hjärta.
- Tänk på vilken kraft ord kan ha: allt vad du hör (och säger) påverkar det du gör (och får andra att göra).
Alltså: var alltid positiv.
- Och framförallt: slå helt enkelt dövörat till om du hör någon säga att du inte kan förverkliga dina drömmar.

Författare: okänd

2012-06-16 @ 22:44:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

"Mamma, får vi ta en glass?"

frågade vi.
Och så fick vi. Glädjen i det, i våra springande steg nedför trappan. Ner till frysen i källaren, sen ut genom garageporten. Ut i solen, med varsin glass i handen.

2012-06-15 @ 15:38:01 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Godnatt och så

Klockan blir alltid för mycket. Jag vet. Kan inte hjälpa det. Kommer på för mycket jag vill läsa, göra, känna. Men kommer alltid bara halvvägs. Och somnar nästan alltid lite tom, i alla fall.

2012-06-13 @ 01:55:34 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Den dagen

"och jag kände att nu visste jag äntligen varför vi lever"

2012-06-13 @ 00:43:42 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bänken

Ett av de fulaste ord jag vet. Och framförallt en av de värsta platserna. En sån där plats där ingenting är möjligt. Där maktlösheten är total. Kan ni tänka er en sådan plats? Utan möjligheter och makt att påverka. Jag vill inte vara på en sådan plats. I alla fall inte länge. Och helst inte alls.

En repris, som passar sig så bra just nu.

"Som en tränare som läser upp startelvan
utan att nämna ditt namn
Hur taggad man än är
med blodet sprängfyllt av adrenalin
oändligt spring i benen"

2012-06-10 @ 22:20:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

såg på TV

She: Are you really this perfect?
He: No.

2012-06-06 @ 23:45:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

forts.

Ja, det skulle vara väldigt konstigt. Jag pratar rakt ut i luften, och vet varken vem som hör, eller vem som lyssnar.

2012-06-03 @ 21:46:42 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Internet och så

Om det här var en konversation i verkligeheten skulle den vara väldigt konstig. Jag pratar hela tiden och ni är knäpptysta.

2012-06-03 @ 02:17:01 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kärlek

När Pappa klappar mig på kinden för att torka bort en tår och säger
"nu får du ta en kopp kaffe och tänka på nåt roligare"

2012-06-03 @ 02:08:06 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

så ska jag se dig i ögonen och vara en vän

Om världen vore lite mer som den borde vara, och lite mindre som den är. Då vore det lättare att vara som man borde vara, och mindre som man är.

Jag är en liten del av världen.
Men jag vill vara en bra sådan.
Ska jobba för det.

2012-05-29 @ 23:01:26 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

allt annat kan kvitta

Hej hej. Hej hej hej. Jättemycket hej. Haha nä förlåt, jag bara ljuger för er. Jag låter inte sådär. Känner inte sådär. Men det är så lätt, så lätt på internet. Skriva hej, hej hej hej fast man känner nej, nej nej nej. Nej, stopp, hjälp, fan. Fast haha nä, förlåt, nu ljuger jag för er. Igen. Så illa är det inte. Längtar lite efter EM bara. Eller nåt. Längtar bort. Längtar till sen. Jag vill alltid sen. Och aldrig nu. Fast det är alltid nu och aldrig sen. År 2009 tog jag studenten. Längesen. Kom och var min vän. Kom ljusna mig igen, igen, igen. Hon och han blir hen. Let's do it again. Nu har jag spårat ur. Vill ha harmoni, resten skiter jag i.

/Förvirrad tjej

2012-05-29 @ 22:52:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Pendlarn

Vi vet ingenting om varandra ännu
Jo jag vet
Jag vet hur du ser ut när du springer till tåget
som går fem över åtta varje morgon
Du kommer alltid fyra över
Jag är redan där då, jag kommer fem minuter i
Har redan tagit plats och ser dig genom fönstret
Sen vet jag inget mer
och får kanske heller aldrig göra

2012-05-28 @ 23:59:14 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

2007-06-20 00:49:03

Jag kommer nog alltid att älska
Nokia 3310's sms-signal

Det var min första mobil
Jag var tolv

Den pep och vibrerade
1 nytt meddelande
från dig

Hela inkorgen
full av dig

Hela huvudet
fullt av dig

Nu har jag en Sony Ericsson W300i
Jag är sexton

Hela inkorgen
tom på dig

Hela huvudet
fullt av dig

2012-05-27 @ 02:39:52 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ur "...och dom som inte har" av Majgull Axelsson II

"Det är värst när man går ut och dansar. Och träffar en tjej som man gillar och som verkar intresserad. Men så frågar hon vad man jobbar med och då måste man ju säga det... då tappar hon intresset direkt. För ingen vill ju ha en kille som är arbetslös och utan pengar..."

2012-05-26 @ 17:11:52 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ur "...och dom som inte har" av Majgull Axelsson

"Ingen ny karl då?"
Kerstin fnissade till.
"Är du inte klok! Jag har väl bekymmer så det räcker ändå..."

2012-05-26 @ 16:47:40 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bara jag

Här sitter jag i en lägenhet helt ensam. Och jag älskar det. Fast jag älskar inte att paret mittemot mig på tåget flätar sina fingrar in och ut i varandras hela tågresan. Jag älskar inte heller att alla hånglar på perrongen i solen. Typ ett vad-kul-att-se-dig-/det-är-äntligen-fredag-och-sol-hångel, ni vet? Eller det kanske ni inte gör men sådana hångel var det i alla fall. Överallt. Jaja. På tåg och perronger kan jag känna mig ensam. Men inte i lägenheten.

Ps. Jag är glad för deras skull, också. ds.

2012-05-25 @ 21:30:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Maj är min favoritmånad

Hej. Såhär spenderade jag min dag. Så himla fint. Bra bok förresten, kan rekommendera den. "86 timmar i veckan" av Johan Bergsten. Kvällen bjöd på fantastisk fotbollsunderhållning och lika fantastiskt sällskap. Löjligt bra lördag egentligen. Nu blir det ett sånt där löjligt blogginlägg också. Men det får man ta. Puss och godnatt.

2012-05-20 @ 01:39:56 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg