'

Det nya mantrat jag sedan i lördags upprepar för mig själv när nåt är jobbigt. För att inse att det liksom inte alls är särskilt jobbigt. Typ, jag har en finne i pannan = inte så jobbigt. Mina två ben kan dansa lika bra för det. Bra att påminna sig själv om. Idag när jag jobbade såg jag en kvinna som hoppade fram på 2 kryckor och 1 ½ ben. Från knäet och ner på höger ben så var det tomt. Då kände jag mig ganska lyckligt lottad. Vi tar så mycket för givet. Tack för att jag har två ben.