Jag vill framåt men blir alltid kvar. Jag ville vara med men tackade alltid nej. Nu vet jag inte vad jag vill. En sak vet jag. Som dom sjunger. "Du lever bara en gång och den gången är nu" sjunger dom. Och när dom sjunger så, blir jag ledsen.
Har du tänkt så någon gång? Varför jag? Varför just det här. Varför just nu. Varför-just-jag. Det har jag. Men, en sak vet jag. Alla får sin beskärda del. Okej, det kanske inte är exakt lika stora tårtbitar. Ingen millimeterrättvisa. Men ingen slipper undan. Det kan vara bra att komma ihåg ändå. Bra att tänka på. När man känner sig orättvist behandlad av universum. Alla har vi våra egna varför jag?
Måste städa. Måste ha musik så det blir mera kul. Börjar dansa, istället. Dansar och blir glad men det blir inte rent. Skärper mig sen. På skrivbordet ligger en hög med tidningar som jag tänker att jag ska läsa någon dag. De har legat där i månader, och varje ny gång jag städar får de ligga kvar. Sen när jag borstar tänderna så blöder det. Spottar rött skum.
Jag visste inte att den här låten var fantastisk, förrän jag hörde hans version. Ofattbart bra. Lyssna:
Remembering that I'll be dead soon is the most important tool I've ever encountered to help me make the big choices in life. Because almost everything - all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure – these things just fall away in the face of death, leaving only what is truly important. Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked. There is no reason not to follow your heart. - Steve Jobs
Jag skriver om er ibland. Ibland vet ni, ibland inte. Men ni är jag. Ni gör mig hela tiden. Allt ni gör för mig, eller mot mig. Allt ni väcker hos mig. Eller släcker. Allt du gjort. Allt vi aldrig gjorde. Allt finns i mig. Är det som blivit jag.
Nästan som om det var igår. Fastän det är fler år. Sånt som kallas minnen. Saker som varit förr, som inte är. Som ligger i arkivet, där man kan bläddra. Kommer ihåg känslan, men känner den inte. Minns tårarna, men gråter dem inte. Saker från förr kan bli som spöken. Spöken som inte finns men som stör ändå. Spöken som inte finns men som bara försvinner när man blivit vän med dem. Nu är vi vänner, jag och alla Labans. Nästan alla. Nu finns de inte mer.
Tja, alltså, vet att jag tjatar lite. Att jag hakat upp mig en aning. Men vissa saker liksom tål att sägas mer än en gång. Och det är ändå ett j'kla tjat om alkohol. Inför varje högtid, varje helg. Så då kan jag väga upp lite. Jag vill liksom bara ge er en tanke. Eller kanske en knuff i ryggen. Try it. Testa. En drink, en kväll, en vecka, en månad eller ett år... välj du. Jag tycker det är sjukt värt. Sjukt billigt och sjukt soft dagen efter. Bland annat.
Det pratas överallt men ingen säger nåt. Runt, runt, pratar vi. Bollar ska vara runda men ord ska vara raka, helst. Rakare, för varje dag. Försöker jag. Men ibland är hela jag bara en stor rund boll, då är det svårt att vara rak.