under mina ögonlock
Varje gång tänker jag:
äh, så farligt kan det väl inte vara.
och varje gång är det värre än vad jag trodde.
jag var så rädd för småkryp när jag var yngre.
skrek hysteriskt, framförallt av myror och spindlar
pappa fick fixa spindlarna och lillebror myrorna
mamma sa att jag inte behövde vara rädd
att jag skulle tänka på hur mycket större jag var
än de små krypen
men vad hjälper det
när man känner sig som världens minsta
jag tänker; det går bra. jag är ungefär som dem.
så är jag inte det ;PPPpPPpPPpPppPpPppP
poff så spricker bubbelgummit
du har fastnat i min hjärna som tuggummi under skon.
jag överlevde dagen och lever förhoppningsvis imorgon med
rubriken
De här lamporna är mina bästa vänner ibland. De finns för mig. Lyser upp för mig. Men bara lagom. Inte för ljust. Låter mig vara. Låter mig vara som jag är. De bara står där. Jag går längs med dem. Lyssnar på nåt fint. Sjunger med, inte lika fint. Sen går jag hem igen.
Såhär såg det ut en dag i veckan när jag kom till en av mina favoritplatser i världen. Det är så fint att få vara där. Omgiven av godhet och glädje och glöd. Bredvid vattnet, och solen går ned och färgar himlen randigt rosa. Och vi svettas och är glada. Längtar efter att vinna. Och vi är viktiga, för varandra.
Orkar inte. Vill inte. Någon måste knyta mina skor. Jag vet att jag borde, göra det själv alltså, men jag orkar inte. Jag kommer ingenstans om ingen inte gör det. Kan inte gå i bara strumpor, det gör för ont. Orkar inte knyta skor. Orkar bara slå knut på mig själv. Kom.
Knyt upp mig och knyt mina skor.
Du är som skor
Som jag skulle vilja ha, om jag tyckte mer om mina fötter. Men skorna blir kvar på hyllan i butiken.
"Detta alarm är inställt 10 timmar och 9 minuter från nu"
"Ingenting är omöjligt"
Det är inte sant. Om någon någonsin har sagt så till dig, så ljuger den. Vissa saker är omöjliga. Men, en klok grej som jag läste någonstans är att inte låta det som är omöjligt hindra oss från att göra allt som faktiskt är möjligt. Låt inte det du inte kan göra stå ivägen för det du kan göra. Klokt.
att leva som en flygrädd
("Hejdå ett tag". Ett tag, blev ett väldigt litet tag. Hej igen.)
Flygrädsla. Rädslan för att störta. En obehaglig oroskänsla som tar över hela kroppen. Från fötterna till huvudet. Hjärnan. Hjälp, jag vill inte krascha. Förstår ni vad jag menar? En sådan känsla undviker man förstås. Så man undviker flygplatser. Och flygplan. Men då kommer man aldrig till Thailand. Och de säger att det är så fint att vara där.
