'

en kall cola. (helst burk)
julafton.
att dansa.
ett läppglans (som ser fint ut och luktar gott)
ett till läppglans.
ett till.
en bra bok.
solen.
fotboll i allmänhet,
och på Älta IP i synnerhet.
fina sms.
en skön låt.
en tung låt.
en glad låt.
en vacker låt.
att vinna.
när någon säger någonting klokt.
glass (mest kulglass. eller twister) 
att precis hinna med bussen.
eller att se någon annan precis hinna med bussen.
 Robyn.
att vara omtyckt.
att sjunga
med till radion
eller i duschen
eller i kör
eller på promenad
eller, var som helst.
att få en puss av någon man tycker om.
mitt (Mammas och Pappas..) hus.
glitter.
choklad.
när någon ler mot mig.
värmeljus.
att skratta med en vän.
roliga reklamfilmer.
att jag, eller någon annan, gör skillnad.
när jag hittar något jag tappat bort.
foton från förr.
syskonkärlek.
snoozeknappen.
en varm tröja när man fryser.
internet.
Astrid Lindgren.
att tänka på vilka namn mina (framtida) barn ska ha.
när Pappa ska förklara något.
att du läser här.

allt det där, och mycket mer, gör mig glad.

ÅHHH! Nyss hade jag skrivit ett långt inlägg. Sen blev jag tvungen att radera alltihop. Fick backspacea hela skiten. För att det blev för töntigt. Det blir alltid för töntigt när man är lite för glad. Synd. Har haft en så kallad SSS idag, det vill säga en sjukt skön Söndag. Haha. Ni ser.. nu blev det sådär töntigt igen. Aja, får ta det. Det kan det ju vara värt. Ville bara säga hej. Hej är ett fint ord förresten. Tänk, att ett "hej" kan bli till ett "jag älskar dig". Ah, så kan det ju bli till ett "hej då" också. I och för sig. Men ändå. Hej.

:)

Jag vill alltid springa in i dig. Eller att du ska springa in i mig. Springa rakt in i mig innan jag hinner väja undan. Vill att vi ska krocka, bli lite chockade, men inte göra oss illa. Att vi ska snubbla in i varandras världar och ramla, men landa mjukt. Typ så. Fint va?

Du springer bakom, sträcker dig efter mig. Men jag är snabb, springer fort. Du kan inte kulla, inte fånga. Hinner inte, når inte, kan inte. Inte när jag springer mitt snabbaste. Vill inte bli kullad, inte bli fångad. Håller mig hela tiden en bit framför dig. Du lyckas komma ganska nära. Nära, nära. Jag vet att jag kan springa fortare, om jag vill. Kan springa ifrån dig. Men jag vill inte. Saktar in, låter dig hinna ifatt, låter mig fångas. Du kullar mig med en hård knuff i ryggen. Jag faller. Tänker att du ska kanske ska slänga dig ner på marken bredvid mig. Fråga hur det känns. Men du vill inte leka mer. Du går hem. Eller någon annanstans. Jag vet inte vart du går. Vet bara att du inte är kvar. Vet bara att man inte kan kulla någon som inte är med i leken. Vet bara att man inte kan leka kull själv. Sitter kvar på marken med blodiga sår på mina knän. Det gör ont och jag är arg. Arg för att jag lät mig kullas, jag som aldrig blivit kullad förut. Arg för att du knuffade så hårt.

(mina knän är hela och fina nu)

Jag såg en film en gång, när jag var yngre. Kanske tolv. Att titta genom tolvåriga ögon är så annorlunda än att titta genom ett par tjugoåriga. En tolvårings ögon så nyfikna och fyllda av förväntan. En tjugoårings.. inte alls så.

Klurigt det där. Eller inte, eller jag vet inte. Jag är nog jävligt mycket off tills jag väl är on. Och när jag väl är on så är jag liksom ON. På riktigt on. Så on att man inte kan trycka på off. Inte förrän bandet faktiskt är slut och on-knappen slås av automatiskt. Ni vet, sådär som de gör, gamla kassettbandspelare. "Klick" säger det, när bandet är slut. Ungefär så. Man får helt enkelt lyssna klart. Till sagans slut. Tills det är färdigt. Då stängs det av. Och så står den och dammar till sig, kassetbandspelaren, tills någon hittar den en dag och tänker "Oj, va fin! Den kanske till och med går att använda..."

Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet.
Plötsligt frågar Nasse: "Puh, vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar: "Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta"

Jättejättejätte arg blir jag på människor som säger idiotiska saker. Vem som bestämmer vad som är idiotiskt? Jag.
(ibland är jag också en idiot)
(men oftast inte)

Gallerior, shoppinggator, butiker, provrum. Hyllor, galgar, kläder, hattar, smycken, kassor. Speglar. Speglar speglar speglar. Alla vinklar. Framifrån och bakifrån. Från sidan. Nära nära. En bit ifrån. Backar, granskar, suckar. Byter. Gillar, kanske. Ler, lite. En stund. Suckar. Igen. Ger upp.

Vi handlar, handlar, handlar. Som om vi försökte köpa oss ett nytt liv ibland. Som om man fick hennes (hon på väggen) leende (och lyckan i det) på köpet, tillsammans med klänningen. Det funkar inte så. Det är bara klänningen man får för en femhundring. Visst kan det vara härligt att känna sig fin. Ja, det är härligt. Och det är det du köper, en fin klänning. Varken mer eller mindre än så. Du hittar inget nytt liv bland alla hyllor, galgar, kläder, hattar, smycken, kassor. Leta inte där.

Ingen hatt kan, men ditt huvud. Inga skor kan, men dina fötter. Ingen klänning kan, men ditt hjärta. Vi måste börja där. Vi tänker till med huvudet, vi går åt rätt håll med fötterna, vi känner efter med hjärtat. Och sen klär vi oss kanske fint, dessutom.

Jättemycket sommarkänsla och sommarlängtan blev det ikväll tack vare fint sällskap och fin utsikt över fina Stockholm. Förväntingarna på sommaren. Förhoppningarna. Allt som ska 
upplevas och upptäckas. Alla dagar alla nätter. Vänner att vara nära. Solsken att svettas i. Blickar att möta. Smaker att njuta av. Sånger att sjunga med i. Regnmoln att gömma sig för. 
Skratt att dela. Grillar att tända. Stunder att leva i, ögonblick att leva för. Minnen att skapa. 
Känslor att känna. Dagar att fånga, nätter att ta tillvara på.  

Kanhända jag romantiserar. Och, med risk för att bli besviken, så välkomnar jag sommaren och tror att jag i alla fall att jag aldrig haft så bra odds som nu.