'

Jag vill inte sätta upp ett mål. Jag vill ha ett mål. Jag vill inte bestämma mig. Jag vill ha känslan av att det bara finns ett alternativ. Jag vill inte känna efter. Jag vill bara veta.

Om det känns så nu? Ni får gissa..

"För jag försvinner ibland
och alla frågar vad jag tänker på
Men jag kan inte berätta
för man får inte tänka så"

Av mig, för mig.


(och för dig)

Jag vet att jag vann storvinsten. Inte ens på miljonen, ännu mindre, och jag vann. Ändå. Jag vet. Jag vet, jag vet, jag vet. Åh, jag vet. Och jag älskar ju att vinna. Men... 

Ibland känns det som om vinsten var ett stort paket.
Och när jag öppnade det, så var det tomt.

Eller, kanske mer som om paktet var för väl inslaget. Att all tejp och snöre gjorde det omöjligt att öppna, i alla fall utan sax. Och jag hittar inte den är jävla saxen.

Så känns det ibland.

Klockan kvart över sju om 100 år sitter en annan 21-åring och undrar över sin framtid.

Vilken fin måndag. Fick ett glädjande mail från Sveriges Radio. Fick lätta hjärtat lite. Fick köttfärssås till middag. Fick träna. Fick höra ord som värmde. Fick prata med en av mina finaste vänner. Mer än så behöver jag inte en måndag i november. Ikväll somnar jag nöjd,
sådär som man alltid vill somna.



Som Baloo ungefär..

Jag hörde en låt på radion idag som jag inte hört förut, såhär lät det:

I got a hangover, wo-oh!
I've been drinking too much for sure
I got a hangover, wo-oh!
I got an empty cup
Pour me some more

So I can go until they close up, eh
And I can drink until I throw up, eh
And I don't ever ever want to grow up, eh
I wanna keep it going, keep keep keep it going, going, going, going....

Jag har tänkt det så många gånger förr men nu blev de liksom bara för mycket. Alla dessa låttexter. Vart är världen på väg? "And I can drink until I throw up, eh" ?!?!?!?!?! Vad är det för text?!! Jag vet inte ens vad jag ska skriva, tappar mina egna ord, för att Taios är så kassa...

Musik måste inte ha en fantastisk text för att vara bra, det finns annat som kan vara bra. Melodin, rösten, takten, instrumenten. Jag älskar inte plattan Body Talk för texterna, till exempel. Och man kan förstås tycka olika också, om vad som är bra och dåligt. Alla uppskattar inte samma texter som jag gör. Men texter som "Och jag kan dricka tills jag spyr, eh" Ja, det har liksom passerat någon slags gräns då. Jag är bara så trött på alla texter om att dricka upp, vara full, vara sexig och få ligga. Jag menar inte att man inte ska, eller borde, eller får, dricka upp, vara full, vara sexig och ligga. Man får såklart göra alla de där sakerna, om man vill. Det är bara sättet som det sjungs om som jag har fått nog av. Var bara det.

Jag kollar på fotbollsgalan. Jag kollade på förra årets fotbollsgala också, det gjorde ont i mig. Jag saknade den där jävla sporten, så in i helvete. Och det gjorde mig alldeles olycklig, när jag satt där framför TV'n och tänkte att aldrig, aldrig mer får jag känna sådär. Vilken känsla jag menar? Ni som inte vet, er kan jag inte förklara för. Ni som vet, ni vet precis. Jag insåg kanske då, den kvällen för knappt ett år sedan, att vi inte var färdiga med varandra. Jag och fotbollen. Jag fick ett mejl med erbjudande om att åka till Rhodos och jobba i solen, men valde att stanna hemma och börja springa intervaller i snön. Ikväll när jag kollar på fotbollsgalan, är jag inte olycklig. Jag älskar den där jävla sporten, så in i helvete!

Jag sitter i samma soffa nu, som då. Grattis bloggen, på ettårsdagen.