så ska jag se dig i ögonen och vara en vän

Om världen vore lite mer som den borde vara, och lite mindre som den är. Då vore det lättare att vara som man borde vara, och mindre som man är.

Jag är en liten del av världen.
Men jag vill vara en bra sådan.
Ska jobba för det.


allt annat kan kvitta

Hej hej. Hej hej hej. Jättemycket hej. Haha nä förlåt, jag bara ljuger för er. Jag låter inte sådär. Känner inte sådär. Men det är så lätt, så lätt på internet. Skriva hej, hej hej hej fast man känner nej, nej nej nej. Nej, stopp, hjälp, fan. Fast haha nä, förlåt, nu ljuger jag för er. Igen. Så illa är det inte. Längtar lite efter EM bara. Eller nåt. Längtar bort. Längtar till sen. Jag vill alltid sen. Och aldrig nu. Fast det är alltid nu och aldrig sen. År 2009 tog jag studenten. Längesen. Kom och var min vän. Kom ljusna mig igen, igen, igen. Hon och han blir hen. Let's do it again. Nu har jag spårat ur. Vill ha harmoni, resten skiter jag i.

/Förvirrad tjej


Pendlarn

Vi vet ingenting om varandra ännu
Jo jag vet
Jag vet hur du ser ut när du springer till tåget
som går fem över åtta varje morgon
Du kommer alltid fyra över
Jag är redan där då, jag kommer fem minuter i
Har redan tagit plats och ser dig genom fönstret
Sen vet jag inget mer
och får kanske heller aldrig göra


2007-06-20 00:49:03

Jag kommer nog alltid att älska
Nokia 3310's sms-signal

Det var min första mobil
Jag var tolv

Den pep och vibrerade
1 nytt meddelande
från dig

Hela inkorgen
full av dig

Hela huvudet
fullt av dig

Nu har jag en Sony Ericsson W300i
Jag är sexton

Hela inkorgen
tom på dig

Hela huvudet
fullt av dig


Ur "...och dom som inte har" av Majgull Axelsson II

"Det är värst när man går ut och dansar. Och träffar en tjej som man gillar och som verkar intresserad. Men så frågar hon vad man jobbar med och då måste man ju säga det... då tappar hon intresset direkt. För ingen vill ju ha en kille som är arbetslös och utan pengar..."

Ur "...och dom som inte har" av Majgull Axelsson

"Ingen ny karl då?"
Kerstin fnissade till.
"Är du inte klok! Jag har väl bekymmer så det räcker ändå..."

Bara jag

Här sitter jag i en lägenhet helt ensam. Och jag älskar det. Fast jag älskar inte att paret mittemot mig på tåget flätar sina fingrar in och ut i varandras hela tågresan. Jag älskar inte heller att alla hånglar på perrongen i solen. Typ ett vad-kul-att-se-dig-/det-är-äntligen-fredag-och-sol-hångel, ni vet? Eller det kanske ni inte gör men sådana hångel var det i alla fall. Överallt. Jaja. På tåg och perronger kan jag känna mig ensam. Men inte i lägenheten.

Ps. Jag är glad för deras skull, också. ds.

Maj är min favoritmånad


 
Hej. Såhär spenderade jag min dag. Så himla fint. Bra bok förresten, kan rekommendera den. "86 timmar i veckan" av Johan Bergsten. Kvällen bjöd på fantastisk fotbollsunderhållning och lika fantastiskt sällskap. Löjligt bra lördag egentligen. Nu blir det ett sånt där löjligt blogginlägg också. Men det får man ta. Puss och godnatt.

som havet

Ibland fick jag aldrig chansen. Ibland tog jag den inte.


Vi var barn då

Jag vill tappa mjölktänder, räkna fjärilar på min tapet och känna mig vackrast i världen (läs: på kalaset) i min favoritklänning.


Knack, knack

De enda som kommer in är de som tvingar sig på. Jag vet inte varför, det bara är så.


är rätt djurisk och så

När allt är tråkigt är det lättare att blunda. När ingenting är som det borde vara, framförallt inte man själv. Det är svårt att vara som man borde vara. Istället gör jag som snoken, spelar död. De spelar döda om de inte kan komma undan ett hot på annat sätt. Tycker det är rätt smart ändå, taktiskt. Fast, man får å andra sidan inte särskilt mycket gjort när man ligger och spelar död. Ur den aspekten är det lite mindre smart.


vad gör jag nu

får jag börja om?
det blev fel.
men
jag glömde bort
att
använda blyerts

så jag provade att sudda
ändå
fastän jag vet att
det inte går


Pappa och jag, 58 och 22 i år

Pappa förstår inte hur det kan vara jobbigt att fylla tjugotvå år. Han säger att det är bästa åldern. Ingenting gör något, säger han. Inte ens om man kommer till en återvändsgränd, för då kan man vända om och köra tillbaka. Det säger Pappa.


En känsla från förr

Jag vill låsa in mig själv i ett rum av musik. Bara musik. Inget mer. Inget annat. Jo, förresten, lite mat med. Och en säng att sova i. Sen är det bra.

Jag vänder på dygnet ut och in.

Spellistorna tar slut.

Börjar om.

Jag somnar.

Vaknar.

Lyssnar på något sorgligt som gör ont i mig och jag gråter.


Vandringen

Jag vandrar längs samma stigar, sjunger med i samma melodier. Stigarna, så trista men så trygga. Melodierna lika vackra som de är sorgliga. Jag går och går, men kommer ingenstans. Jag sjunger fint, men samtidigt lite falskt. Vet hur snopet det känns sen när stigen tar slut. Och hur tyst det alltid blir sången klingat ut. Kanske om går jag lite fel någon gång, att jag fastnar i en annan sång.


Eldsjäl = det brinner i själen

.

upphittat i utkast

Det tar för mycket energi
Att leka eran lek

Hur ska ni förstå?

Jag tycker om att vara själv
ibland känner jag mig minst ensam då


ledsen kille


leker med tröjan




När det kommer fler bussar och maten smakar bra

Det är roligare att laga mat om man inte är stressad. När det inte bara är något som man måste ha överstökat illa kvickt. Det är trevligare att promenera till bussen om man inte har bråttom. När det inte gör så mycket om man skulle råka missa den. Det mesta är bättre så, i lugn och ro.


Älta IF Dam

Det är mycket man vill vara. Typ, omtyckt, viktig, delaktig, duktig och glad. Allt det där får jag vara med er. Att vara en del av något (fantastiskt), att aldrig vara ensam. Det är så mycket mer, än att jaga en boll.












There's far too much to find than can ever be found



From the day we arrive on the planet
And blinking, step into the sun
There's more to see than can ever be seen
More to do than can ever be done
There's far too much to take in here
More to find than can ever be found
But the sun rolling high
Through the sapphire sky
Keeps great and small on the endless round

It's the Circle of Life
And it moves us all
Through despair and hope
Through faith and love
Till we find our place
On the path unwinding
In the Circle
The Circle of Life

Jag gråter ibland när jag läser, ibland skrattar jag.

Vi är som sagor. Som man kan läsa om och om igen. Jag gör det. Jag läser om oss. I sagorna vi skrivit själva. Men allt är på låtsas, i sagornas värld. Där finns vi, men ingen annanstans. Vi är inte verkliga.

Behövde berätta det här för dig, och mig.

Hej. Här är jag. Jag är nog inte allt du drömde om en gång. Jag har inte allt det där hon skulle ha. Är inte allt hon skulle va. Men det här är allt jag har. Allt jag har att ge. Allt som jag kan va. Och det får du. Du får allt, och lite till (sånt du inte ville ha). Jag måste tänka så, för att det ska gå. Måste tänka: hej, här är jag. Och jag får bära eller brista. Annars kommer jag ingenstans. Att vara jag är min enda chans.

RSS 2.0