'

Markus Krunegård – Korallreven & Vintergatan

Gör en lista över sånt som jag vill ha
O sånt som jag mår dåligt av
Det är mycket som måste bort
Många som måste bort
Många som har missförstått
Som tror att det inte syns
Hur deras hungriga ögon tänds
Varje gång pengar nämns

Bästa tiden skymningen
När första stjärnan tänds
När sista solen rinner av
När allt kan vänta en dag till

Vi är tomma skal som suktar efter innehåll
O fyller alla dansgolv
Fyller varje webbhotell
Med drömmar om o bli sedd
Tomma skal som suktar efter innehåll
Fyller alla dansgolv
Stryker längs varje vägg
Går ensam hem igen

Mänsklig värme, snälla kom närmre
Mänsklig värme, snälla kom närmre
37 grader celsius är allting som behövs

Ingen tror på gud
Men alla vill nåt mer
Än alkohol o strul
Än ensamhushåll o porr
Än o undvika folk

Gillar också:

Markus Krunegård – Askan är den bästa jorden

Markus Krunegård – Hemma börjar nästa dag

Markus Krunegård – Vår sista dans

Och alla andra låtar på plattan.

Kristin Lundell recenserade albumet för SvD, och beskriver det som "Briljant från början till slut" jag håller verkligen med henne. Tycker även att recensionen är detsamma. Läs!!
http://www.svd.se/kultur/musik/briljant-fran-borjan-till-slut_6956693.svd

Maria Forsström för Metro hör uppenbarligen inte samma sak som jag (och Kristin) när hon lyssnar. Synd, för henne. Men, alla kan inte höra samma sak. Alla är olika, alla tycker olika. Och får göra det. Såklart. Men om jag får recensera hennes recension så får den typ 2 av 5, sjukt tråkig. http://www.svd.se/kultur/musik/briljant-fran-borjan-till-slut_6956693.svd

Det fascinerar mig litegrann hur olika vi hör (och ser och känner också, förstås).

Gjorde ett test. "Vad passar jag som?" hette testet. Intressant test. Man vill ju veta det. Eller, jag vet ju redan. Bäst passar jag som höger ytterback på en fotbollsplan iklädd en gul tröja med två ettor på ryggen. Men det är ingen som betalar mig pengar för den rollen så jag måste hitta ett till ställe att passa på. Ett ställe som ger mig pengar till mat och kläder och fotbollsskor och sånt ni vet. Och så småning om pengar till mat och kläder och fotbollsskor (eller vad de nu vill ha för slags skor) till mina framtida barn. Men det är inte så lätt. Inte alls. Till och med svårare än att hitta jeans som passar. Och det är svårt. Men jeans kan man åtminstone prova. Prova många modeller och länge. Kolla alla vinklar. Känna efter. Prova igen. Till och med köpa, ångra sig, och byta. Vet inte hur det funkar med bytes-och ångerrätt i yrkesval. Och garantier. Vill ha kvitto med garanti. Kan man få det?

Man måste hela tiden bry sig lagom mycket. Om människor och saker. Lagom. Så att man orkar. När man bryr sig för mycket så kan man glömma bort vad som egentligen var det viktiga. Den där grejen man sitter och bryr sig jävligt mycket om kan liksom råkat bli helt fel grej. Fel fokus. Man får inte heller bry sig för lite för då kan det gå åt helvete. Liksom bara bli pannkaka av det hela. Men man får absolut inte bry sig för mycket för då kan det bli för jobbigt och omständigt. Men inte heller för lite, som sagt. Och människor måste man också bry sig om. Men lagom mycket. Eller kanske, lagom många. Eller ja, man ska väl egentligen bry sig om alla. Mer eller mindre. Men man kan inte räcka till för alla. Och så får man inte glömma sig själv, henne måste man också bry sig om. Lagom mycket. Vilket med andra ord är, ganska jävla mycket. Men, man får inte ta sig själv på för stort allvar, det funkar inte. Det blir inte bra, inte kul. Och så får man absolut inte skämta bort sig själv. Förminska sig själv till ett litet trevande stand-up-skämt. Nej man måste våga ta sig själv på allvar, fast bara lagom allvarligt förstås. Ah, ni fattar. Tror det var allt. Lätt som en plätt. Varsågod för att jag redde ut det hela åt er. Nu är det bara att get out there och leva livet. Have fun! (lagom kul)