rubriken


De här lamporna är mina bästa vänner ibland. De finns för mig. Lyser upp för mig. Men bara lagom. Inte för ljust. Låter mig vara. Låter mig vara som jag är. De bara står där. Jag går längs med dem. Lyssnar på nåt fint. Sjunger med, inte lika fint. Sen går jag hem igen.


Såhär såg det ut en dag i veckan när jag kom till en av mina favoritplatser i världen. Det är så fint att få vara där. Omgiven av godhet och glädje och glöd. Bredvid vattnet, och solen går ned och färgar himlen randigt rosa. Och vi svettas och är glada. Längtar efter att vinna. Och vi är viktiga, för varandra.


Orkar inte. Vill inte. Någon måste knyta mina skor. Jag vet att jag borde, göra det själv alltså, men jag orkar inte. Jag kommer ingenstans om ingen inte gör det. Kan inte gå i bara strumpor, det gör för ont. Orkar inte knyta skor. Orkar bara slå knut på mig själv. Kom.
Knyt upp mig och knyt mina skor.

Kommentarer
Postat av: j

fint med random fotografier och text. jag gillar det

2012-03-30 @ 19:28:43
Postat av: L

tack! vad kul att du fortfarande är här.

2012-03-31 @ 10:50:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0