Varje gång tänker jag:

äh, så farligt kan det väl inte vara.
och varje gång är det värre än vad jag trodde.

jag var så rädd för småkryp när jag var yngre.
skrek hysteriskt, framförallt av myror och spindlar
pappa fick fixa spindlarna och lillebror myrorna
mamma sa att jag inte behövde vara rädd
att jag skulle tänka på hur mycket större jag var
än de små krypen
men vad hjälper det
när man känner sig som världens minsta

jag tänker; det går bra. jag är ungefär som dem.
så är jag inte det ;PPPpPPpPPpPppPpPppP


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0