men jag vill ju alltid kunna lyfta upp ett bord och bära det helt själv. mina armar axlar händer vill alltid kunna göra det. förstår du?

Jag såg en gammal människa idag. Jag såg dem förut också men jag ser dem oftare nu, de gamla. Ser dem mer. Ser.
Jag ser dem och jag ser mig själv i dem. Det är skärmmande, som stjärnorna. Som när man en gång lärt sig att stjärnorna inte bara är små vackra lampor som tänds på himlen när det blir natt. Ungefär så, när man insett att man faktiskt inte är föralltid ung. Förut såg jag mig själv som en ung människa, punkt. Nu ser jag att jag är en ung människa, för tillfället.
Tiden bara råkar vara min just nu. En dag är jag den gamla människan som väcker tankar hos en ung..


Kommentarer
Postat av: Kusin Veronica

Så vackra ord Lollo. Orden får en att tänka, att bli rörd och berörd.

2011-04-28 @ 08:47:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0