time is money
När man är liten så finns inte tiden riktigt. Ja, visst kan man fråga om hur lång tid det är kvar till lunch eller om hur lång tid man är framme. Så kan man få till svar att om en kvart ska vi äta, eller om ungefär 4 timmar är vi framme. Och då frågar man, hur länge är det?
Man kan inte klockan och förstår inte tid. Förstår inte begreppet, tid, och inte heller att man har begränsat utav den. Det var rätt skönt. 
& I guess if you spend it well, it will pay off good...
jag fantiserar ibland om att bo på en ö nånstans långt bort. där tid inte finns eller är viktig. att man går upp när solen går upp, lägger sig när den går ner. äter när man är hungrig, arbetar o skördar o sånt om dagarna. Liksom lever sina liv fast utan tid och klockslag. i lugn och ro. Och att det inte heller skulle finnas nån ålder, att det inte var viktigt att veta det. Det fantiserar jag en hel del om faktiskt. Jag skulle vilja prova på att glömma min ålder. Vara borta från civilisationen så pass länge att man faktiskt glömmer, för det är inte viktigt o har ju inget värde egentligen. Jag undrar hur man skulle känna sig då.. Mer fri? eller istället vilsen? Jag tror att det här med ålder orsakar mycket av stressen över döden. Om man inte hade ålder, då hade man kanske inte sett på döden på samma sätt. För just nu ser vi ju det mycket som att 'ju äldre du blir desto närmare kommer du döden'. och det skapar en ångest o stress i många människor. Skulle man då känna sig mer fri istället, om man inte visste hur länge man faktiskt levt. Fan va coolt egentligen.. - att inte veta hur länge man har levt! Fast människor hanterar nog det på lite olika sätt. Jag kan tänka mig att en del av mig skulle få panik av det, att inte veta, att inte ha den kontrollen. Medans den andra delen av mig skulle ta det soft - "vad är syftet med ålder egentligen?"..
Jaja, lite tankar bara :)
kram
