'

Hultsfredsfestivalen 2009 är bland det bästa jag varit med om (tillsammans med Gothia 2004, och nåt mer viktigt och roligt som jag glömt bort just nu...) Här är ett utdrag ur min lilla "årskrönika" från året 2009.

"Sen var det äntligen dags för HULTSFRED! Jag, Anna & Malin packade in tält, stövlar, cider och lite för mycket kläder i Karins bil och gav oss ut på vägarna söderut! Anna hade ont i magen, det blev värre och slutade med att jag fick ringa ambulans och istället för att hjälpa mig & Malin med att sätta upp tält i blåst & regn hamnade hon på sjukhus i väntan på att operera bort blindtarmen. Helt galet otajmat och skittrist. Allra mest för hennes egen skull. Men trots allt blev Hultsfred helt fantastiskt. Jag & Malin delade tält och slog oss ner i ett skönt Tyresö-camp. Malin hookade med *piiip*. Pussen från parken några veckor tidigare fanns också där i festivalvimlet någonstans. Vi fick inte tag på varandra men det var väl kanske lika bra. Jag hade Malin vid min sida i princip varje minut, och det var perfekt. Vi gjorde som vi ville, det var så enkelt. Vi såg killers, mando, sahara och Lars & Lars & Lars & Lars. Vi var fulla, vi var glada. Spelningarna var fantastiska, helt klart en av årets (och kanske mitt livs so far) höjdpunkter. Sen var det dags att rulla ihop sovsäckarna och släpa allt tillbaka till den lånade bilen, det var den sämsta delen av festivalen. Sovsäcksjävel. Tältjävel. Fan va tungt det var att bära. Men vi fick ihop det tillslut och sen drog vi upp MANDO på högsta volym och började färden hem. Malin tappade sin mcdonalds-kaffe och fick för sig att plocka upp den, vi höll typ på att köra av vägen men klarade oss tillslut hela vägen hem. Jag kom hem till ett tomt hus, Mamma, Pappa och Tony var i Norge. Skönt, jag gick till ica och köpte tonfisk på burk som jag åt på knäckebröd till middag. Hade uppenbarligen fått mersmak av festival-menyn."

Mitt hjärta klappade i takt under den sommarveckan i Hultsfred, i takt med musiken, i takt med livet. Det var min andra festival men det kändes som min första. Jag upptäckte hur fint 
fenomenet festival kunde vara. Ni vet den bekymmerslösa bubblan man lever i ett par dagar. Mixen av musik, människor och möten. Man lever i nuet (för nuet är det enda som finns i alla trånga tält, på alla svettiga spelningar och i alla kissnödiga toaköer) för ett par långa (men ändå alldeles för korta) dagar och nätter.



Ett år senare i ett annat festivalvimmel i staden Borlänge spred sig orden mellan tältet att Hultsfredsfestivalen (som skulle kicka igång bara ett par veckor senare) läggs ner. Jag satt där i en trasig solstol i ett skitigt camp när jag hörde nyheten och jag kände mig lite som en svikare. Som köpt fel biljett. Jag hade gjort precis som alla andra och fallit för budskapet om fred och kärlek. Nykomlingen hade kört över klassikern och den 30:e upplagan av Hultsfred blev till ingenting alls mer än en slags tomhet och sorg. Men nu känner jag mig hel och glad igen, festernas fest är tillbaka och jag håller tummarna för fina bandsläpp inom kort!!!

ps. jag gillar Peace & Love, också. Bara inte riktigt lika mycket. ds.