Är det såhär det känns...

Är du lycklig?

Jag såg ett program, "Jakten på lyckan" hette det. Jag jagar inte lyckan, för jag tror inte på den. Inte den "lyckan" vi pratar om. Men, jag tror på lyckliga stunder, fantastiska ögonblick och underbara upplevelser. Och jag tror på att försöka samla på sig så många sådana som möjligt. Bra va?

Puss


Glädje

Nu har jag suttit här i en halvtimme och skrivit, suddat, skrivit och suddat igen. Varför kommer orden så lätt när man känner sig lite depp, lite lost, lite ensam, lite ful, lite knäpp eller lite rädd? Men när man känner sig glad och nöjd så kan man inte hitta orden på samma sätt. Jag kan skriva om glada barn, förälskade pensionärer och lyckade artister, men inte om min egen glädje? Varför tycker jag att allt låter så töntigt, hurtigt, klämkäckt och överdrivet? Jag vet inte. Ska bli bättre på att skriva om glädje! Idag nöjer jag med att konstatera att jag är glad och peppad. Just precis nu. Ikväll.


En kopp te

You said I was sweet as sugar
Now she's your honey
I no longer use honey for my tea
Neither sugar


Om man har tur

Idag såg jag ett gammalt par i stan. Så fina var de. Så gamla och så fina. De fattade varandras händer och gick sakta mot affären. De darrade lite på rösten när de pratade med varandra, darrade av ålderdom. De skrattade, jag grät. Jag hoppas att någon håller min rynkiga hand när jag är 80.

Helg

Två jobbdagar. Två mexikanska middagar. Vatten den ena kvällen, och vin den andra. Vindruvor den ena kvällen, och tårta den andra. Lite sömn den ena natten, och mindre den andra. Nu så, en liten dusch på det här så är jag nog redo för måndag och ny vecka. Hej!


Meant to be

Jag är lite ledsen just nu. Men jag ska bara vara det ikväll. Sen ska jag inte vara det mer. Verkar onödigt att vara ledsen längre än så. En ledsen kväll känns lagom. Lagom länge. Lagom ledsamt. Sen är vi glada igen, glada och nöjda och nyfikna. 2011, bring it on!!!


Typ såhär glad.


Idrottsgalan

Alla fantastiska insatser, känslor och ögonblick från det gångna året komprimerade under ett par timmar. Alla mål som uppnåtts, drömmar som besannats, hinder som övervunnits.
All adrenalin som har pumpat, svett som runnit, blod som smakat. All vilja som vunnit. Alla känslor som förlösts. Känslor, det är allt. Bra känslor är bäst, idrotten framkallar många sådana.



(Och en liten parantes, fina Nacka Musikklasser sjöng på idrottsgalan. Fint, fint, fint. Blir lite stolt. Musik är ju också ganska bra på det där med känslor, men det tar vi en annan gång.)

ehh

Nu när jag äntligen lyckats få till det här med dagliga besökare på bloggen så har jag liksom tappat stinget? Galet otajmat. Förut kunde jag smälla upp 3 inlägg här under ett och samma dygn. Nu har jag inte fått ihop nåt på snart en vecka? Och då var det senaste liksom en halv rad långt? 4 försök till inlägg ligger i utkast, men de blev inte så mycket mer än så, försök alltså. Ni kan ju gå bak i arkivet om ni inte vart med från början? Annars så ger jag er i alla fall nåt slags löftesaktigt om att jag snart är back on track. Orden kommer alltid tillbaka till mig. Tar över mig. Livet, så lätt att skriva om, så svårt att leva. (eller?) Som sagt, I'll be back. Ska bara ta en dusch först.

(Alltså, seriositeten (punkt 1. haha) i det här inlägget är fan inte att leka med eller vad säger ni? säger ni nåt? hjälp säger jag.)

<3

Mitt livs kärlek. Ett litet on and off-förhållande. Men nu är det on. Jävligt on.


En av alla kärlekar

En vår 1938 förälskar de sig i varandra Ebba, 19 och Torgny, 24. Sen bildar de familj, men inte ihop. Det blir barn, och barnbarn, men inte gemensamma. Hon blir änka, han blir änkling. Han börjar räkna ner livets kvarvarande dagar. Sen träffar han Ebba igen. Där finns en kärlek som vilat i 60 år, men som aldrig dött. De träffas på fika hos en gemensam bekant och pussas när hon inte ser på. De skriver långa kärleksfulla brev till varandra och bosätter sig i varandras hjärnor. En nyårsnatt förlovar de sig i hemlighet och det är andra gången de ses sen den där våren för länge sedan. De flyttar ihop. Det är sommar och de badar, det börjar regna och de springer så gott de kan upp till huset. Väl inne löser korsod ihop och lyssnar på åskan utanför. De gifter sig, dansar vals och åker på bröllopsresa till Italien. Torgny är mer kär nu än då. Och han är skitsnygg (enligt Ebba).


Torgny och Ebba 2003, äntligen varandras.


turordning eller bara tur?

dagens tips: halka inte och landa i en vattenpöl på götgatan när du är på väg hem en slaskig lördagkväll i början av januari. du kommer att vara blöt hela vägen hem och killen som hjälpte dig upp kommer att återgå till att impa på sin dejt.


Jag var inte riktigt lika exalterad...

Nära

Ett slag i magen. Aj. Ta ett djupt andetag. Gå fort. Vänd dig inte om. Snart känns det bättre. Snart. Eller sen.


Vintersverige

Det enda problemet är egentligen kläderna. Men det är ju alltid det. Problemet. Kläderna. Om man lyfter blicken lite, är det inte ett så stort problem, bara man inte fryser.
Bara man inte fryser.
Om man fryser, får man byta outfit.
Visst?

Puss.


Just nu

Det pirrar i kroppen. Jag vill en massa saker. I alla fall idag. Imorgon vill jag kanske inget alls, eller massa annat. Men ändå. Jag vill köpa skor. Kanske Copa...?


Lite för mycket mitt i natten

Jag gick på lågstadiet och killen jag var kär i frågade chans på mig. Jag trodde inte att mina kompisar tyckte så mycket om den här killen så jag svarade nej, för säkerhets skull. Jag gick på lågstadiet och den andra killen jag var kär i frågade chans, men via en kompis, så jag antog att det var ett skämt och svarade nej, för säkerhets skull. Jag gick på mellanstadiet och vi skulle göra en musikal, musiklärarna skulle bestämma vem som skulle spela vad och bad mig spela huvudrollen. Jag tänkte att det fanns så många andra som skulle göra det så mycket bättre och avstod, för säkerhets skull. Jag gick på högstadiet och en kompis bjöd mig med på fest, jag tänkte att ingen skulle vilja ha mig där så jag tackade nej, för säkerhets skull. Jag gick på gymnasiet och mitt lag behövde en ny kapten, tränarna gav mig förtroendet men jag tvivlade och tackade nej, för säkerhets skull. Att jag inte skaffade mig en skyddsväst när jag ändå höll på, bara för säkerhets skull liksom?

Pappa coachade oss alltid med att "viljan att vinna måste vara större än rädslan att förlora". Det är så jävla rätt. Så 2011.

Hej

Den första januari 2010 skrev jag en 3 A4-sidor lång "tillbakablick" på 2009. En liten sammanfattning av viktiga händelser och känslor under året. Jag skriver nog en sådan i år också, men på ett hemligare ställe. Samma dag satte jag också upp mål för de kommande året. 6 mål hade jag för 2010 (även dessa top secret), varav 2 jag kan bocka av. Det måste ju ändå bli ett slags IG på den prestationen. Illa. Så 4 mål kvarstår. Hejja hejja. Fett hemligt inlägg. Lovar er nåt ohemligare imorgon om ni har vägarna förbi.. puss & godnatt


RSS 2.0