att prata

Ibland kan jag bara inte vara tyst, inte hålla käft. 
Ibland önskar jag att jag kunde komma på någonting att säga.

Don't kiss me again.

Hej hej. Livet är fint. Önskar att jag alltid, alltid kunde veta det. Aldrig, aldrig kunde glömma det. Ibland känns det som om jag blivit kysst av en dementor, ni vet? Och så har jag den känslan, den kalla, gråa, tomma, glädjelösa känslan. I mig, runtomkring mig, överallt. Och tror att jag aldrig, aldrig ska bli glad igen. Och sen så blir jag det, glad alltså. Så var jag sådär uppgiven helt i onödan. Visst kan man bli ledsen, livet är så. Ledsen, glad, arg, förväntansfull, förkrossad, trött, lycklig, orolig, nöjd, irriterad, kär och allt sånt där. Man känner olika. Om jag bara kunde förstå det. Att jag alltid, alltid kunde förstå att jag aldrig, aldrig behöver känna mig dementor-kysst.

pt 2.

(Läs först: trivs du?)

Jag vet inte hur det är. Om man måste se till att golven alltid är rena (och det är jättesvårt och jättejobbigt), eller om man måste våga stå för att det är lite skit här och där, men öppna dörren ändå...

"du är det finaste jag vet"

Håkan var så fin igår, och lite extra fin då han berättade om när han inte ville ramla mer. När han ramlat färdigt och ville mer. Då han berättade om att få någon att tro på hans kärleksförklaring. Någon som lärt sig - flera gånger om, att inte tro.

Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?

trivs du?

man vill trivas där man är. om man trivs med sig själv kan man trivas nästan överallt (minus uppenbara undantag) för vart man än är, så är man är alltid i sig själv. den enda plats man alltid är på, oavsett vilket land och vilken stad man är i. den enda plats google maps alltid kommer visa. den enda plats man inte kan fly från. som ett rum man alltid är inlåst i. i ett sånt rum vill jag ha öppen spis och många kuddar, en stor mjuk säng, en stor välfylld bokhylla, en taklampa med dimmer, många smålampor, vackra tavlor, rena golv, inga blommor, de glömmer jag att vattna, men bra högtalare... och massa mer. det ska va ett fint, mysigt rum. ett rum där man kan trivas. ett rum dit jag kan bjuda andra. och säga "välkommen in" när någon knackar.

(förtydligande: att trivas med sig själv är inte lika med att trivas med hur man ser ut. om du som läste tänkte det. att trivas med sig själv är att trivas med den man är, insida, utsida, baksida, framsida.. allt. allt som är du.)

många intryck, lite uttryck.. håll till godo. livet, hur gör man va? någon sa till mig att musik och kärlek gör en yngre (och jag har förstått att det är något bra) vill vara ung, om inte alltid så väldigt länge. länge till!


fast innan jag kunde simma tyckte jag såklart att det var svårt. en gång trodde jag att jag skulle drunka men min bästis räddade livet på mig, drog mig upp ur vattnet så att jag kunde ta tag i stegen. det var i en pool på viking line.

Det är liksom lätt att vara svår
och svårt att vara lätt
Svårt att vara en
ännu svårare att vara två
Ska det verkligen vara så?

(hoppas att jag inte drunknar innan jag lärt mig)


Hoppsan, hur gick det gumman? Gjorde det ont? Ska vi blåsa?

När jag var liten hade jag alltid gott om skrubbsår på mina knän. Men jag hade inte riktigt tid att bry mig om dem, säger Mamma. Framförallt så hade jag väl inte lust. Det verkar ju dumt att lägga sig ner och gråta och ropa efter plåster när man kunde hoppa upp igen, springa vidare, leka vidare. Du kände nog inte efter så mycket, säger Mamma till mig. Gjorde det inte ont så gjorde det inte ont, det var inget mer med det. Ingen behövde blåsa eller pussa eller plåstra om i onödan. Bara när det verkligen gjorde ont. Då låg jag kvar. Då grät jag. Då skrek jag.
Då gjorde det ont, på riktigt.


bilar

Har ni gått i regnet och liksom hoppats på att varje bil ska stanna? Jag har. Ingen stannade. Men de visste ju inte. Att jag ville. Att jag ville att de skulle stanna. Bilar kan inte läsa tankar. Inte bilförare heller för den delen.

HUMOR

Hej, alltså ;PpPppP-skämten! Ni minns va? Jag hade glömt dem, men återupptäckte dem igår. Hur sköna?! Hahaha. Enjoy:

Morsan ringer:Vad gör du? "är med Simba", så är man med Scar ;pPpPpPpPp

Elin ringer:"Har du legat med Tiger woods?" "nej", så har man de ;PpPppPPp

The terminator kommer fram och säger: "Come with me if you wanna live", så följer man inte me ;pPPpPpPP

Kompisen: Vi ses inne på donken! "Visst!" så tar man MCdrive! ;PpPPpPPpPp

Nån random säger: "skaffa dig ett liv!!!" så har man redan tre ;pPppPppP.

Mamma: ''Var är du?'', ''Hos en vän'' så är man hos en ovän ;PpPpPppPP.

Farsan ringer: "Var är du?", "På Mc Donalds", så sitter man på BK ;pPpPpPPp

Polarn ringer: "Jag har sumpat mina hemmanycklar, kan jag komma hem till dig" "självklart", så drar man hemifrån ;pPpp

SD ringer "har du tänkt åka tillbaka till ditt land?", så är man kurd ;PpppPp (anti-sd!!)

Darin ba: why does it rain?:o ''vet inte'' så döda man en spindel igår ;PpPP

Petter ringer: "ska vi riva hela haket?", "såklart", så gör man inte det ;pPppPp..

Skogsturken ringer: vem vare som kasta?! "vet inte", så vet man ;PppPppP.

Skogsturken igen: "VEM VARE SOM KASTA?!?!" "Ingen", så va de Jörgen... ;PpPPPpPpp.

Vilken gillar du bäst? Har du någon skön på lager? Giveittomeee.


På riktigt

Allt som är på riktigt är bättre. Allt som är på riktigt, här och nu, live, ärligt, verkligt, genuint. Jag vill alltid vara så. Vill vara på riktigt, här och nu, live, ärlig, verklig, genuin. Det är svårt men jag måste få vilja. Kan få försöka. Jag lever nog inte alltid som jag lär men i slutändan vill jag vill liksom ändå bara ha på riktigt. Söker bara det. Orkar inte det andra. Allt annat kan vara. Behåll det du.

Piece of cake

En häftig grej med dagar är att de kan börja längst ner och sluta ja, om inte högst upp så i alla fall mycket högre upp! En annan häftig grej är att man kan fixa det själv liksom. Om man tar tag i saker och ting. Inte bara väntar. Inväntar. Hade inte tid att vänta. Onödigt att vänta, på nåt som inte kommer. Dumt att vänta, när jag egentligen vet att det är jag som måste ikapp. Sprang ikapp livet ikväll. Blev en gör-det-självare. Initiativtagare. Snyggt gjort av mig. Att det ska va så svårt ibland... lätt som en plätt ju. Dröm sött!

ps. en tredje häftig grej är att det är en ny dag nu. en ny bra dag. ds.

ibland har jag ljugit och sagt att jag måste gå hem

tänkte sola, har fått för mig att det är roligare om man är brun. okej, puss och hej.


Varning för obehaglig läsning, eller nåt.

Ibland känns det liksom som om livet ligger steget för mig hela tiden. "Ibland" och "hela tiden" i samma mening = konstigt. I alla fall, som orientering kanske. Jag har aldrig varit bra på det förresten. Kanske på att springa, men aldrig på att läsa karta. Jag kan springa snabbt, och långt, men rakt åt fel håll. Håller kartan upp och ner, förstår inte vad som är stig och eljusspår, ser inte vad som är högt eller lågt. Det är svårt att orientera sig i livet. När jag då och då lyckas komma fram till en kontroll, känns det som om jag kommer dit försent. Vid varje kontroll stannar jag till ett par sekunder, hinner hämta andan genom några extra djupa andetag. Hinner tänka fan, livet har redan varit här, det är på väg mot nästa kontroll nu, kanske redan framme där. Så springer jag vidare, förhoppningsvis åt rätt håll. Jagar nästa kontroll. Jagar livet.

Ibland känns det så. Ibland springer vi hand i hand, jag och livet. Ibland läser livet kartan åt mig och jag behöver bara springa. Bara sätta ena foten framför den andra. Ibland springer det ifrån mig. Jag tappar bort mig. Ibland springer jag långa omvägar. Önskar jag hade sprungit lite mera rakt på, sluppit bli så trött, sluppit stuka fötterna, sluppit ödsla värdefull energi. Kommer fram anfådd, skadad och uttömd på energi. Undrar, hur återhämtar jag mig nu?

Jag vill inte springa mera fel. Vill inte springa runt i cirklar. Jag vet bättre. Borde kunna bättre. Ibland känns det som om livet lägger krokben för mig. Jag ramlar PANG, landar på mage. Tappar andan, jord i munnen, sår på handen. Handen jag försökte ta emot mig med i fallet. Golvad. Inser snart att det var mitt eget ben jag snubblade på. Vill inte lägga krokben för mig själv nåt mer. Hur kan man va så dum? Så dum. Och ni kallar mig klok..

jag kom inte på någon rubrik

Hej!
Söt!
Puss!
Va?
Hallå?
Hej?
Vadå?
Aha..
(Hejdå)


Hur lång ska jag bli? (nu vet jag)

Förlorade förhoppningar. Borttappad tro. Krossade drömmar. Hitta nånting nytt. Att hoppas på, att tro på. Drömma om. Vara tolv igen och tro.

och jag blev använd en gång mest på skämt

mest på skämt. bara på skämt.

do you wanna

att göra saker emot sin vilja känns ju inte så nice. inte alls. att göra saker man vill känns bättre. jättebra. det kluriga är när man inte vet vad man vill. när man vill både och. eller inte alls. eller litegrann. eller bara ibland. vill kunna säga nej, kunna säga ja. och allra mest, veta när jag vill säga vad. sen är det är skillnad på att vilja och att våga. det är också klurigt, så klurigt att jag blandar ihop det till och från. säger jag vill inte när jag känner jag vågar inte (men jag vill, jag vill, jag vill). Skulle vilja våga, och våga vilja. Ibland tänker jag förlåt, jag glömde bort att jag ville.


en måndagkväll

Inga känslor blir till ord ikväll. De fortsätter bara vara känslor. Förvirrade känslor. Huller om buller. Lite vilsna. Bra och dåligt blandat med varandra. En känsla känner jag tydligt, eller två. Tröttheten och kissnödigheten. Puss.


om vänner

Hur man mår i varandras sällskap. Hur du får mig att känna. Hur jag får dig att känna. Om man trivs. Om man mår bra. Det är allt. Om vi trivs. Om vi får varandra att må bra. Då kan vi vara vänner. Och annars kan det va.


RSS 2.0