Nu är du någon annans.

Snälla, ta mig tillbaka. Jag vet inte vad jag ska göra. Vet bara att jag inte borde ha släppt dig när jag hade dig. Men jag trodde att du skulle finnas kvar, att du skulle vänta på mig. Det var kanske naivt. Men jag förstod det inte då. Att jag skulle förlora dig. Jag kan inte det. Då går det inte. Ingenting går utan dig. Jag går inte då. Hör du det, jag går inte då. Eller jo kanske att jag går, går under. 

Mest av allt blir jag rädd. Jag vet att viljan att vinna måste vara större en rädslan att förlora (Pappa som lärt mig). Men, just nu, är rädslan så ofantligt jävla stor. Vad gör jag utan dig? Vill inte bli bortvald. Snälla, välj mig igen. Älska mig igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0