'

Nästan som om det var igår. Fastän det är fler år. Sånt som kallas minnen. Saker som varit förr, som inte är. Som ligger i arkivet, där man kan bläddra. Kommer ihåg känslan, men känner den inte. Minns tårarna, men gråter dem inte. Saker från förr kan bli som spöken. Spöken som inte finns men som stör ändå. Spöken som inte finns men som bara försvinner när man blivit vän med dem. Nu är vi vänner, jag och alla Labans. Nästan alla. Nu finns de inte mer.