och drömde om allt, allt som vi kunnat göra
Jag skriver om er ibland. Ibland vet ni, ibland inte. Men ni är jag. Ni gör mig hela tiden. Allt ni gör för mig, eller mot mig. Allt ni väcker hos mig. Eller släcker. Allt du gjort. Allt vi aldrig gjorde. Allt finns i mig. Är det som blivit jag.
Spökar det hos dig?
Nästan som om det var igår. Fastän det är fler år. Sånt som kallas minnen. Saker som varit förr, som inte är. Som ligger i arkivet, där man kan bläddra. Kommer ihåg känslan, men känner den inte. Minns tårarna, men gråter dem inte. Saker från förr kan bli som spöken. Spöken som inte finns men som stör ändå. Spöken som inte finns men som bara försvinner när man blivit vän med dem. Nu är vi vänner, jag och alla Labans. Nästan alla. Nu finns de inte mer.
Non alco
Tja, alltså, vet att jag tjatar lite. Att jag hakat upp mig en aning. Men vissa saker liksom tål att sägas mer än en gång. Och det är ändå ett j'kla tjat om alkohol. Inför varje högtid, varje helg. Så då kan jag väga upp lite. Jag vill liksom bara ge er en tanke. Eller kanske en knuff i ryggen. Try it. Testa. En drink, en kväll, en vecka, en månad eller ett år... välj du. Jag tycker det är sjukt värt. Sjukt billigt och sjukt soft dagen efter. Bland annat.
Bolla några ord
Det pratas överallt men ingen säger nåt. Runt, runt, pratar vi. Bollar ska vara runda men ord ska vara raka, helst. Rakare, för varje dag. Försöker jag. Men ibland är hela jag bara en stor rund boll, då är det svårt att vara rak.
När showen är slut
Åh. Midsommardagen. En av årets största bakisdagar. En av årets icke-dagar. En dag som säkerligen kommer att glömmas bort. Särskilt när den är så grå som idag. Men, det gör inget. Det fina med idag är (förutom det att jag slipper bakis-biten tack vare alkoholfri gårdag) att all sol, glädje, skratt, vänskap, kärlek, dans och sång liksom lever kvar. Det lever kvar i kroppen, nånstans, jag vet inte exakt vart, i blodet, musklerna, hjärtat, hjärnan, kanske överallt. Det gör att jag är glad idag. Och himlen kan vara hur grå den vill.
en slags sommarlovsnatt
Att vara vaken när solen vänder. Först går den ner och det blir mörkt, sen går den upp och det blir ljust igen. Samtidigt börjar sex and the city på tv. Istället för att sova. Pratar men någon man känner litegrann men ändå inte. Berättar saker man inte skulle gjort om det inte vore för att solen just gått upp. Äter en paprika. Funderar över religion. Undrar över kärlek. Bestämmer att man ändå ska vakna tidigt. Längtar efter att göra saker imorgon. Använda de nyinköpta penslarna. Och använda de utnötta fotbollsskorna.
Nu är du någon annans.
Snälla, ta mig tillbaka. Jag vet inte vad jag ska göra. Vet bara att jag inte borde ha släppt dig när jag hade dig. Men jag trodde att du skulle finnas kvar, att du skulle vänta på mig. Det var kanske naivt. Men jag förstod det inte då. Att jag skulle förlora dig. Jag kan inte det. Då går det inte. Ingenting går utan dig. Jag går inte då. Hör du det, jag går inte då. Eller jo kanske att jag går, går under.
Mest av allt blir jag rädd. Jag vet att viljan att vinna måste vara större en rädslan att förlora (Pappa som lärt mig). Men, just nu, är rädslan så ofantligt jävla stor. Vad gör jag utan dig? Vill inte bli bortvald. Snälla, välj mig igen. Älska mig igen.
Mest av allt blir jag rädd. Jag vet att viljan att vinna måste vara större en rädslan att förlora (Pappa som lärt mig). Men, just nu, är rädslan så ofantligt jävla stor. Vad gör jag utan dig? Vill inte bli bortvald. Snälla, välj mig igen. Älska mig igen.
En saga som pappa läste för mig en dag för längesen
Historien om de små grodorna
Det var en gång ett gäng grodungar som ville ordna en kapplöpning. Deras mål var att nå toppen av ett högt torn. Mycket folk hade samlats för att ta del av kapplöpningen och heja på löparna. Tävlingen kunde börja.
Men, ärligt talat: ingen av åskådarna trodde riktigt på att grodorna skulle klara av att nå toppen.
Från publiken hördes yttranden som "det måste ju vara jättejobbigt!!! De kommer säkert ALDRIG fram" och "de lyckas nog inte ta sig ända upp – tornet är alldeles för högt!"
Den ena grodungen efter den andra avbröt... men några stycken fortsatte ändå klättringen.
Och folket skrek vidare "det är alldeles för svårt!!! Ingen kommer att klara det!"
Allt fler grodor gav upp... men en fortsatte ensam mot höjderna, han ville helt enkelt inte ge upp! Och slutligen nådde han toppen!
Alla medlöpare ville förstås veta hur grodan hade burit sig åt för att klara strapatsen. En av dem gick fram till grodan för att fråga honom om hur han hade lyckats med konststycket att komma ända fram till mål. Då stod det klart för alla... segraren var döv!
Vad kan vi lära härav?
- Lyssna aldrig på människor som ständigt är negativa och pessimistiska, de fråntar dig dina finaste drömmar och önskningar som du bär i ditt hjärta.
- Tänk på vilken kraft ord kan ha: allt vad du hör (och säger) påverkar det du gör (och får andra att göra).
Alltså: var alltid positiv.
- Och framförallt: slå helt enkelt dövörat till om du hör någon säga att du inte kan förverkliga dina drömmar.
Författare: okänd
"Mamma, får vi ta en glass?"
frågade vi.
Och så fick vi. Glädjen i det, i våra springande steg nedför trappan. Ner till frysen i källaren, sen ut genom garageporten. Ut i solen, med varsin glass i handen.
Godnatt och så
Klockan blir alltid för mycket. Jag vet. Kan inte hjälpa det. Kommer på för mycket jag vill läsa, göra, känna. Men kommer alltid bara halvvägs. Och somnar nästan alltid lite tom, i alla fall.
Den dagen
Bänken
Ett av de fulaste ord jag vet. Och framförallt en av de värsta platserna. En sån där plats där ingenting är möjligt. Där maktlösheten är total. Kan ni tänka er en sådan plats? Utan möjligheter och makt att påverka. Jag vill inte vara på en sådan plats. I alla fall inte länge. Och helst inte alls.
En repris, som passar sig så bra just nu.
"Som en tränare som läser upp startelvan
utan att nämna ditt namn
Hur taggad man än är
med blodet sprängfyllt av adrenalin
oändligt spring i benen"
såg på TV
She: Are you really this perfect?
He: No.
forts.
Ja, det skulle vara väldigt konstigt. Jag pratar rakt ut i luften, och vet varken vem som hör, eller vem som lyssnar.
Internet och så
Om det här var en konversation i verkligeheten skulle den vara väldigt konstig. Jag pratar hela tiden och ni är knäpptysta.
Kärlek
När Pappa klappar mig på kinden för att torka bort en tår och säger
"nu får du ta en kopp kaffe och tänka på nåt roligare"
"nu får du ta en kopp kaffe och tänka på nåt roligare"
