'

& blev som den skulle. somnar nöjd och glad idag. lite ont här och där, lite fläskläpps-känsla men det hör liksom till. ah, ni vet. eller så gör ni inte det, och då kan jag inte riktigt förklara. puss.

Att inte nå fram. Att prata fast man inte hörs. Nästan värre än att inte våga prata alls. Alla ord försvinner ut som i en kall natt. Släpps inte in, in i värmen. Flyger iväg. Landar aldrig, landar och tas emot, sådär som det var tänkt. Men störtar tillslut, någon annanstans, till ingen nytta. Där ingen ser, ingen hör, orden dör.

Om du släppt in mina ord. Jag undrar. Varför, hur, och allt sånt där.
Och vad du svarat ungefär?

en gammal vän som hälsar på. eller, försöker hälsa på. ja, försöker knacka på. men jag säger högt och tydligt "nej! du måste gå, hejdå"

Jag ser ut som en ryska säger han. Han har jobbat i Ryssland. Kvinnorna är glada där enligt honom. "Ibland blir man inte glad" säger han, "då måste man bli glad" fortsätter han. Jätteviktigt är det. Jag hör det på hans röst. Han pratar lite snabbare, lite högre. Det är så viktigt. Viktigt att jag förstår. Viktigt att vara glad.

ont.
aldrig som i en film.
inga manus.
inga omtagningar.
bara live.
vi gör så gott vi kan.
men det gör ont ibland.

Soft morgon! Jag & radion sjunger litegrann. En aning grått ute men det känns som när solen lyser..

det var bara det.

Jag såg en gammal människa idag. Jag såg dem förut också men jag ser dem oftare nu, de gamla. Ser dem mer. Ser.
Jag ser dem och jag ser mig själv i dem. Det är skärmmande, som stjärnorna. Som när man en gång lärt sig att stjärnorna inte bara är små vackra lampor som tänds på himlen när det blir natt. Ungefär så, när man insett att man faktiskt inte är föralltid ung. Förut såg jag mig själv som en ung människa, punkt. Nu ser jag att jag är en ung människa, för tillfället.
Tiden bara råkar vara min just nu. En dag är jag den gamla människan som väcker tankar hos en ung..

Nu tänker jag: Synd att jag slösat bort så mycket tid på att vara ledsen. Tur att jag har så mycket tid kvar att vara glad.


(har haft bilden förut men gillar den massor så vi kör en liten repris)

Händer det att du
känner dig ensam
när det är dags att sova
och alla undanskuffade tankar
får tid och plats i hjärnan

De tar utrymme och energi
omvandlas till tårar
Som bara kan torkas av
någon annans hand

-Louise 17 år

Sovmorgon. Universitetsansökan. Städmarathon. Pasta. Seriepremiär. Vinst. Nej, storvinst. Pizza-bak. 05.30-alarm. Bästa lördagsjobbet. Latte, latte, latte. 21-årsmiddag. Vänner. Skratt. Lek. Loaded. Dans. Sömn. Sol. Grekiskt + barndomsvänner. Vår.

24 bra grejer med helgen som var. Vi fokuserar på det bra. Och typ ger fan i det som inte var bra. Allt som inte är bra är fett ovärt. 

Puss

Graderna sjönk så fort, överallt, förut. Nu blir det vår och varmt. Jag liksom föll över kanten. Föll, och lärde mig flyga. Precis sådär som man skulle. Som jag skulle. Som dom skrev. Precis som det var meningen. Om det fanns någon mening. Annars var det helt enkelt utan mening på förhand, men meningsfullt i efterhand. Utan mål till en början, och så plötsligt står man där och inser att man kommit en bit på väg trots allt. Om man sitter i den där bilen igen, den där bilen man kör omkring i (utan körkort) om livet är en roadtrip. Så bromsar man in, stannar till vid vägkanten för en stund och fastnar med blicken i backspegeln. Man tänker på den vackra skogen man åkte igenom, på den gropfria vägen och... men så börjar bilen rulla sakta ändå. Sakta, sakta, utan att man riktigt märker. Och sen när man släpper blicken från backspegeln och tittar ut igen så upptäcker man att omgivningen ser lite annorlunda ut. Och så tänker man, wow.

I magen just nu: 1 påse favoritgodis och 1 jävligt skön känsla. Bra mix. Fortsättning följer..
Godnattpuss! (om nån är vaken)

Gratis choklad.
Spring i benen.
Inspiration.
Vårkänslor.
Framtidshunger.
Pannkakor.

Lite den stilen. Helt okej torsdag. Mer än helt okej. Känns också mer än helt okej att det är FREDAG imorgon.

När man är liten så finns inte tiden riktigt. Ja, visst kan man fråga om hur lång tid det är kvar till lunch eller om hur lång tid man är framme. Så kan man få till svar att om en kvart ska vi äta, eller om ungefär 4 timmar är vi framme. Och då frågar man, hur länge är det?
Man kan inte klockan och förstår inte tid. Förstår inte begreppet, tid, och inte heller att man har begränsat utav den. Det var rätt skönt. 



& I guess if you spend it well, it will pay off good...

Verkligen. Som en orolig mage fast i huvudet. Om ni förstår? Jag vill inte. Ha det så alltså. Och så vet jag att det dessutom troligtvis är helt i onödan. Det vet jag, i teorin. Men det spelar för liten roll i praktiken. Logiken vinner liksom aldrig över känslan. Man kan väl inte styra magkänslan? Det är väl det som är själva grejen med den? Att den bara är. Man kan välja att lysnna på den eller inte. Det är en sak. Men man kan inte välja vad den känner.

Fast, ibland gömmer jag mig bakom känslor. Skyller på dem. Att de bara är som de är och inte går att påverka. De är orubbliga och okontrollerbara. Säger jag. Fastän det säkert inte är sant. Jag orkar bara inte göra något åt dem så jag låter dem vara, lever i dem. Och tänker, attans vilken otur att jag skulle känna just såhär nu då. Otur, otur. Fan vilken otur.

(imorgon känns det kanske annorlunda)

Ibland måste man städa. Våga vinna. Och växa upp. Men mest vinna. Vinnavinnavinna.

Du har fint hår. 
Du är trevlig. 
Du dansar bra. 
Du är rolig.
Du skriver bra. 
Du är snygg.
Du säger kloka saker.
Du sjunger fint. 

Det borde väl räcka?