'

Ser på fotbollsgalan. Det gör nästan lite ont att göra det. Fotbollen har varit så stor del i mitt liv. Och jag minns så tydligt alla dessa fotbollsgalor jag suttit framför genom åren och drömt om att en gång stå där själv. Jag har lovat mig själv att jag en gång skulle göra det. Men någonstans på vägen dit så förändrades drömmen och löftet bröts. Ju närmre drömmen jag kom rent tidsmässigt desto längre ifrån kom den rent möjlighetsmässigt. Ju närmre jag kom desto längre blev vägen dit. Den blev för lång. Jag kan sakna att vara 12 och drömma om VM 2011.