'

Nu har jag suttit här i en halvtimme och skrivit, suddat, skrivit och suddat igen. Varför kommer orden så lätt när man känner sig lite depp, lite lost, lite ensam, lite ful, lite knäpp eller lite rädd? Men när man känner sig glad och nöjd så kan man inte hitta orden på samma sätt. Jag kan skriva om glada barn, förälskade pensionärer och lyckade artister, men inte om min egen glädje? Varför tycker jag att allt låter så töntigt, hurtigt, klämkäckt och överdrivet? Jag vet inte. Ska bli bättre på att skriva om glädje! Idag nöjer jag med att konstatera att jag är glad och peppad. Just precis nu. Ikväll.