Åskmoln skulle ingen gilla
Jag har en idé. En tanke, som jag bärt med mig genom ett par år. Jag älskade tanken från första gången jag tänkte den. Det är dröm jag önskar att jag kunde verkställa, men som aldrig aldrig kan bli sann. Jag önskar att vi var som små genomskinliga moln. Små moln vi aldrig kunde se, bara känna. Lära känna. Känna av. Kanske så som någon föreställer sig själen, alla har väl någon slags föreställning om den, vare sig man tror på den eller inte. Kanske något i den stilen. Allt annat skulle vi se som vanligt, utom varandra. Och det enda vi visste om varandra, var det vi kände i varandras närvaro. Jag försökte förklara min idé i lunchrummet på jobbet här om veckan, vissa verkade lite på. Vissa verkade inte förstå. Vad säger ni? Skulle ni va på? (om det skulle gå..)
Alla praktiska detaljer i min dröm är inte helt lösta, men det behövs inte, det är ju bara en tanke. Att vi kunde vara små osynliga moln, men ändå kunna äta, springa, dansa, klättra i träd, kramas, gunga. Och spela fotboll, förstås och framförallt.
Jag vill va ett moln som känner av dig och känner dig.
skulle va så jävla fint.
jo, men jag undrar. vad händer om man har nåt som man inte vill att alla ska ta del av? alla ska kunna känna av.. det är som mitt ansikte, det är jättelätt att läsa. och jag gillar inte det. jag vill ha mina känslor (min osäkerhet) för mig själv.. så, i din dröm, i din molndröm.. kan man välja vad man vill att andra ska få ta del av, känna?
Jag gillade verkligen citatet!
Åh, nej.. jag vet inte, har inte tänkt på det. Men, alltså det ska ju inte vara som tankeläsning. Tankarna är ju hemliga. Men man ska heller inte kunna dölja och undanhålla för mycket, det ska vara äkta liksom. Känslorna och vibbarna man sänder ut. Men jag tror man ska kunna styra lite. Jag vet inte, hur min molnvärld skulle fungera exakt. Men bättre än den som är nu i alla fall. Tänker jag. Vad tror du?
