Jag, DigiListan och solen

Idag var det lätt att springa. Benen var tunga, men det var lätt ändå. Soligt, färgglatt, lätt. "You can try but never stop me" spelade radion, och så kändes det. Om jag inte hade haft en tid att passa hade jag sprungit länge, länge till. Här var jag tvungen att stanna till ett tag:  


Hösten när den är som finast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0