'

De går på husvisning. De tänker, kan vi bo här? Undrar, kan vi trivas här? Innanför den här dörren, i de här rummen, mellan de här väggarna. Kan vi leva här? Vakna, vara, älska, skratta, gråta, bråka, bli sams, äta, kissa, duscha, drömma, glömma, läka, njuta, sova. Kan vi göra allt sånt där, och allt annat som hör livet till, här? Kan vi bli, vara, och förbli, lyckliga här? Om ja, så lägger de ett bud. Så får de se hur långt det räcker. Budet. Lyckan i huset.

Jag håller tummarna för dem. Att de trivs, även när solen inte lyser som den gjorde på den där 
annonsbilden. Att livet smakar bra ändå, fastän fruktskålen inte alltid kommer vara färggrann och välfylld. Att lyckan fortfarande frodas, när blommorna vissnat. Jag hoppas det.