och någonstans där lärde jag mig konsten att ge upp

Jag tycker inte om att du är vaken. Jag får inte ro. Och överallt är människor som gör mig mindre. De, eller jag. Det gör detsamma för det känns likadant. Makthavare eller maktlös, det gör skillnad i och för sig. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det här fick inte hända. Får inte fortsätta hända. Vissa saker måste man göra varje dag. Borsta tänderna till exempel. Andra saker ska man inte göra om och om igen, dag efter dag. Det är slöseri med tid. Det förstår du väl? Som att spotta på det fönster man nyss har putsat. Tid är dyrbar. Det finaste man har. Vänta på mig, jag behöver alltid mer tid. För jag är slösaktig med den. Jag har alltid haft det för bra. För bra för mitt eget bästa. Om du råkar se mig någon dag och om du vill, hämta hem mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0