då & nu och du & jag

Du är som ett svart hål. Jag är rädd. Vågar inte vara nära. Vet inte vad som händer då. Jag håller mig här borta. Här vet jag. Jag vill inte förlora dig, vill inte att du går förlorad. Men den här gången, vill jag nog förlora mig själv mindre. Rädda det som räddas kan, så känns det. Jag kanske har fel, jag kanske gör fel. Jag vet inte. Vet inte vad jag ska göra. Jag vet bara att man måste vara glad. Eller, att man vill vara det. Jag vill att alla ska vara det. Vill att du ska vara det. Jag kan inte göra dig glad. Men jag kan göra mig glad.

Du behöver inte vara ett svart hål. Bli en stjärna igen. Du var en stjärna, du var som solen. Kom, var en sol igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0